- Emmasmammajonna

1 år och 5 dagar
har nu gått sen emma blev en ängel. 

fortfarande är allt så overkligt. 
jag ser på bilder. 

ibland känns som allt är bara en dröm? 
var de en dröm? 

emma, var du bara en drömm, eller har du funnits? 
allt är så upp å ner? 
jag tror jag kommer bli tokig snart. 

nej Emma, du kan inte vara en dröm, för jag har ju ett ärr på magen som bevisar, att du faktiskt har varit i min, mage, att du faktskt föddes med kejsarsnitt. 

jag har hållt det vackraste i min famn, min dotter. 

men ibland, känns allt så dimmigt. 
jag är ledsen, för att vissa dagar kan jag inte komma ihåg något, allt är bara svart. 
jag är så rädd och glömma, glömma det bästa som har hänt mig. 

jag är ledsen, och skamsen för att jag längre inte kommer ihåg känslan av att ha dig i min famn. 


jag har ett enormt tryck över mitt bröst. 
en stor panik känsla. 
är det nu det kommer? 
är det nu jag kommer tappa fotfästet helt? 
är det nu jag kommer förstå, på riktigt att min dotter är DÖD? 


aldrigheten. tomheten, saknaden. 
jag har en tom famn, all min moders kärlek. 
emma, den är din, föralltid din. 
önskar så att allt vore ba en hemsk mardröm, att du faktiskt lever, att du är här på jorden levande, 
och inte under jord, begraven. 

jag saknar dig, såå min skatt!