skitliv
inatt löstes en stor panik attack hos mig. jag började hyperventilera, skaka, svettas gråta, samtidigt som jag glömde bort och andas hela tiden.
och samtidigt som han bär på sin sorg, så får han se min,
fake a smile, you know.
men nu känns de , whats the point?
jag kan väl lika gärna göra't
nej. usch. hatar livet och livet hatar mig just nu!
Min älskade Jonna! Om de bara fanns något som kunde spola tillbaka tiden eller trolla bort er smärta så skulle jag ha gjort de för länge sen!
Igår kväll så kunde inte jag heller hålla tårna borta, skulle hänga in Emma's röda klänning.
Kramade om den så hårt å tårna bara rann.
Jag kan aldrig förstå hur du orkar denna sorg!
I mina ögon så är du så j*vla stark! <3
Du å jag mot denna kalla värld! <3
Love you!
Min älskade vän!
Jag säger inte att jag förstår, men nånstans därinne så känner jag det.
Ge aldrig upp, lev för Emma och det vet jag att hon också vill! Som du säger, en dag, en minut och en sekund om dagen bearbetar du dag för dag denna kamp.
Som förra kommentaren, i mina ögon är du riktigt stark.
Minnerna har du för all framtid och lev för Emma <3
Jag älskar dig min underbara barndomsvän, finns här för dig som jag gjort i över 15 år! <3
lilla lilla gumman. Gud vad ni kämpar och jag kan förstå att du känner som du gör :( börjar alltid gråta när jag ramlar in här.. det är så orättvist och allt är så förbannat hemskt!!! Vet inte vad hon hänt emma, men det är räcker med att förlora sitt barn. Det ska inte ens behöva hända. Hoppas ni någon gång ska få ro i era själar och börja må bättre, fast jag förstår om det känns som att det inte finns någonting att leva kvar för. Emma finns där bland er, fast i en annan dimesion. Hon ser er, hör er och vill kanske ibland busa till det. Lillagumman.. önskar jag kunde få allt ogjort!! Kram....